1 år av saknad

Idag är det exakt ett år sedan min kära pappa gick bort. Tråkigt men med tanke på hur sjuk han var så var det det bästa för honom. Sköterskan sa faktiskt en jättefin sak när jag kom till Lasarettet den morgonen. Det är en sak att leva och en annan att vara vid liv. Och det är faktiskt sant. Därför tänker jag dagligen på den livsglöd pappa ändå hade och att han alltid gjorde det bästa av situationen, även om han hade sina laster.

Så nu när det Halloween är på intågande så tänder jag ljus för de jag förlorat (Mamma, Pappa och Mormor) och tänker på hur viktigt det är att leva sitt liv till fullo och inte hänga upp sig på småsaker. Ta hand om sina gåvor och utveckla det man kan. Man kan faktiskt inte göra mer än sitt bästa, även om man ofta vill det. Det viktigaste är att lära sig av svåra stunder och att njuta av det man har här och nu, man kan alltid önska att man har mer, men uppskattar man inte det man har vare sig det är människor eller saker, så bjuder man heller inte in till de fina saker man kan få uppleva.

 Här är en bild på käre pappa innan han blev amputerad första gången, han grimaserar lite för han visste inte att jag tog kort :P
Tack för alla fina stunder :)
Jag kommer säkert uppdatera senare under dagen, men nu ska jag grejja lite granna.
Ha en fin dag alla
// Lisah